.

Har blivit mitt deppiga jag igen.

Livet går verkligen bara upp och ned. På sistone känns det som om det inte funnits allt för många toppar och bottnarna har hamnat längre och längre ned. Backarna blir brantare och man måste verkligen kämpa och kämpa för att komma upp på en topp. Detta bara för att kasa ned på andra sidan igen.

Hatar mig själv när jag är deppig, vilket i sin tur gör mig deppigare. Ibland kanske man behöver någon som drar upp en igen.

Får väl hitta denna person nånstans.